Som möbelformgivare fick CM sitt genombrott 1916 då han som 28-åring vann första och andra pris gällande inredning till Stockholms Stadshus. Priset gjorde honom känd och medförde senare stor efterfrågan på hans möbler och inredning till "slott och koja". Detaljritningar till prestigefulla presentmöbler med välkomponerad intarsia från Konungariket Sverige till andra stadsöverhuvuden samsas med ritningar till enkla furupallar i CM.s arkiv - alla formade av en stor mästares känsliga hand. Carl Malmstens efterlämnade arkiv omfattar tusentals skisser, detaljritningar, förlagor och utgör ett omistligt kulturarv.
Tre år efter stadshustävlingen dog en av CM:s inspiratörer, den 35 år äldre målaren Carl Larsson. Vad man vet hann de aldrig träffas men CM har uttryckt sin stora samhörighet med de ljusa, färgglada interiörer som Carl Larsson visade i sina bilderböcker från Sundborn.
De många kompletta inredningsuppdrag som anförtroddes Carl Malmsten krävde harmonierande textilier. Förutom ett nära samarbete med bland annat Märta Måås-Fjetterström gällande mattor och draperier framställdes hos Carl Malmsten ett stor antal textilier av mästaren själv, men även av nära medarbetare.
Ett citat ur en av CM:s egna publikationer, "Bo i ro" illustrerar hans tankar inför skapandet av en stol: "Chef och sekreterare, diva och bondtös, gracil ungmö och frodig matrona, klubbgubbe och idrottsman, högläsande farmor och sömmande ungmor, middagslurande fader och läxpluggande påg vill alla sitta olika och var för sig annorlunda när de arbetar, skriver, läser, äter, pratar och vilar" o. s. v.
I samma skrift har CM gjort en sammanfattning "ur formspråkets grammatik". Möbelstilhistoria var för CM inte bara en samling tidsbundna formdokument och museiföremål utan i högsta grad en arsenal av former som kan användas generellt, kombineras, förstoras och förminskas för att styrka den vision som föremålet för möbelskapandet skulle förmedla. Men det får enligt CM aldrig ske utan en ödmjuk känsla för materialet och i harmoni med träets fiberriktning och struktur. Konstruktionerna, hopsättningarna, visas ofta tydligt, för att betona känslan av den äkta hållfasthet som har sitt ursprung i god hantverkstradition. På CM:s möbelritningar finns ofta anmärkningar av typ "alla kanter brytas grundligt" eller, något mera anmärkningsvärt: "denna konstruktion torde hålla i över 100 år".
Carl Malmsten namngav sina möbler efter beställare, orter, kulturpersonligheter eller stämningar och känslor som han förknippade sina möbler med.
Carl Malmsten växte upp i en burgen, högborgerlig miljö på Blasieholmen mitt i Stockholm och om somrarna på en herrgård vid Bergshamra, Solna. Efter gymnasietiden bröt den brådmogne och mycket begåvade ynglingen mot dåtida konventioner och följde sin egen väg. I hantverket vann han insikten om sambandet mellan "hand och ande" som han uttryckte det, och hur viktigt detta samband är för utveckling "av hela människan".
Genom praktik i snickeriverkstäder, uppmätningar av möbler på Nordiska Muséet och på Skansen skaffade sig Carl Malmsten gedigna kunskaper om hantverkskonstruktioner, möbelstilar och kulturhistoria. Han utvecklade en stark känsla för hantverkets kvalitet hos skickliga möbelsnickarmästare. Tillsammans med hans egen inneboende lidelse för det genuint äkta och vackra, kom detta att prägla hela hans livsgärning.
Carl Malmstens samarbete med samtida jämnåriga och äldre arkitekter med prestigefulla uppdrag såsom Stockholms Stadshus, Stockholms Konserthus, Tändstickspalatset, Ulriksdals Slott m. fl. kända byggnader gjorde honom känd i vida kretsar. Ragnar Östberg, Ivar Tengbom, Ferdinand Boberg hörde till denna skara med tillsammans med konstnärer som Ivar Johnsson, Alf Munthe, Märta Måås-Fjetterström, Elsa Gullberg, Simon Gate m. fl.
En utmärkt karakteristik av CM.s konstnärskap har författats av arkitekt SIR Iwan Näslund i kapitlet "Möbelmannen" i boken "Inspiration och förnyelse" som kom ut till hundraårsjubileet 1988.