Ingen som känner till Carl Malmstens livsgärning tvivlar på hans kärlek till hantverket. Han brann för att unga människor skulle uppleva sambandet mellan ”hand och ande”. Det innebar inte att han stod främmande för industriell produktion. Tvärtom. Redan i slutet av 1920-talet inledde han samarbete med kontorsmöbelindustrin. I mitten av 1950-talet samlade han ett 15-tal mindre möbelfabrikanter i ett kompletterande samarbete med målsättning att förse den stora allmänheten med goda möbler ”för att ge hemmen en mänsklig och ombonad atmosfär”. Han kallade fabrikanterna för ”Nyckelverkstäder” efter hans eget skolprojekt.
En nyfiken kollega undrade brevledes hur en hantverksapostel som CM kunde inordna sig i industrins tjänst. Hon fick veta att ”nyckelbröderna” minsann bidrog med royalty till hantverksutbildningen i Sverige och att rationell serietillverkning aldrig finge innebära något avkall på så överordnade mål som skönhet i formspråk och ändamålsenlighet. ”På så vis har jag ställt ägget!” löd den slagfärdiga slutklämmen i CMs brevsvar.
Av ursprungliga Nyckelverkstäder finns många kvar och några licenstagare har tillkommit. Alla är utvalda med omsorg och fyller de höga krav på kvalitet i alla avseenden som Stiftelsen Siv och Carl Malmstens Minne ställer på sina licenstagare.